Ja som ni har förstått så e jag urusel på detta ....men nu ska jag verkligen skärpa mig.

Så God Jul.....Gott Nytt År

Min sjukskrivningstid är över och jag har börjat jobba igen...tack och lov.

Fy va drygt de e att bara gå hemma.

Inte för att jag har förlite att göra för det har jag ju inte.

Men känslan av att gå till ett jobb är ju bra för själen.

Och nu har jag fått in massor av syjobb så arbetsbrist råder inte här.

2 mopedsadlar

1 båtkapell

1 Ford Galaxi 1964

1 Mucery 1957

Och dessutom ska ju min egna Pontiac LeMans 1966 få en inredning den också.

Jag fick en bakmaskin....en sån som knådar och vispar i julklapp av gubben så bakning står ju också på schemat varje ledig dag så klart.....ÄLSKAR JU ATT BAKA.

Så har ni några goda recept så tar jag tacksamt emot dessa.

Även tips om hur man pyntar sina bakverk då jag är helt kass på detta.

Ha en bra dag alla ....och jag återkommer i veckan.....för nu e de skärpning som gäller.

Kram alla <3

Så va det söndag ....igen....

Jag vet inte vad jag tycker om söndagar...

Normalt så tycker jag nog rätt bra om dom ....men

Jag saknar .....detta 

Vårt älskade Trogir.

Hatar höst.....

Höst innebär....

Att jag är.....

orkeslös

trött

frusen

uttråkad

rastlös

konstant sugen på att hitta på något

men inget händer

för att

jag är trött

uttråkad

frusen

Så här ser jag på mig själv som småbarns färälder idag under min missbrukarperiond:

Frånvarande men alltid hemma.

Försov mig alltid.

Glömde gympapåsar.

Glömde mat säckar.

Om jag kom på föräldrarmöten var jag alltid sent.

Drog alla möjliga bortförklaringar.

Aldrig pengar till insamlingar, julklappar, skolfoto eller annat som barnen behövde vara med på.

Jag slutade inte missbruka tabletter försen socialen vill göra en utredning på mig och mina barn.

Då var min yngsta dotter 11 år. Pojkarna var 14 och 15 år.

Jag tackar idag den socialsekreterare som startade utredningen och har idag trotts att hon gått i pension regelbunden kontakt med henne   .

Jag har idag daglig kontakt med mina barn och gör många saker tillsammans.

Det är också idag viktigt för mig med cevilkurage.

När man möter människor ute på olika ställen så som , skola , idrottsföreningar och andra gemensamma aktiviterter som man är på som färälder. Och nästa alla ser , tisslar och tasslar och pratar om varandra istället för att våga fråga.

Hur står det till ?

Fråga gärna: vad sysslar du med ?

Säg gärna: Jag ser att något inte står rätt till.

Frågor som kanske är påträngande men som visar att man bryr sig.

Vad tycker ni ?

  Hej alla intresserade :)

Jag heter Mia och är 45 år ung   .

Mitt liv har gått som alla andras både upp och ner.

Flyttade hemifrån när jag var 15 år tillsammans med en man som var 9 år äldre än mig.

Vi fick tillsammans 3 barn innan jag var 22 år, men det är inget jag ångrar idag snarare gläds över.

Vi skildes när jag var 22 och vår yngsta var då 1 månad gammal.

Jag gick floristutbildning och undersköterskeutbildning under några år när barnen var små.

Jag har alltid handarbetat och gillat allt vad pyssel innebär.

Jag har arbetat inom äldreomsogren, hemtjänsten och nu arbetar jag som personlig assistent.

Jag arbetar idag halv tid och det passar oss utmärkt då jag har många projekt som jag pillar med på fritiden.

Under cirka 10 år missbrukade jag tabletter men är idag fri från det eländet sedan 12 år tillbaka.

Idag känns det som om mitt liv faktiskt är näst intill perfekt.

För 5 år sedan träffade jag en man som jag idag inte kan leva utan.

Vi har samma intresse för bilar ( amerikanare ) och vår fritid fyller vi med renoveringar av gamla bilar.

Han fixar utsidan och jag insidan då jag syr upp inredningar till nostalgi bilar.

Vi har nästan alltid roligt tillsammans.

Vårt liv förgylldes ytterligare när jag blev mormor till en liten pojk Hugo   .

Han är snart 2 år och naturligtvis helt underbar.

Det var lite om mig och mitt liv då och nu resten följer vid nästa inlägg.

Ha en bra dag alla